Logiskt tänkande

Ren idioti

Jag har kommit till en punkt i livet där jag inser att logiskt tänkande
inte hör hemma i min vardag, jag kan till och med sträcka mig så långt
och våga påstå att jag ibland är en idiot.
Den forna förmågan med konsekvenstänkande är som bortblåst.
Att man med tiden blir visare stämmer i vissa avseenden, men i detta fall
som jag strax skall redogöra för er, så kan jag bara bocka och buga mig
inför kalla fakta, tänkandet sträcker sig inte längre än längden på könshåret.

De flesta människor äger idag en dator.
Användningsområdet är nästintill obegränsat, allt från spel till skapande av
musik eller grafik genom enbart surfande eller kommunikation, name it.
Den gemensamma nämnaren är information som vi sparar på hårddiskarna.
Och det är här som idiotin och det logiska tänkandet tar slut för de flesta.
Vilka enorma mängder av bilder, skapade dokument och annan viktig info
lagras inte där?
Vi kan vara eniga om att det är massor av ettor och nollor.
Hur som helst, handen på hjärtat, hur många gånger ser man till att säkra
informationen på skiva, USB eller annat sätt?


Haveri

Det logiska här är ju att inget varar för evigt, en hårddisk är en förbrukningsvara
som när som helst kan haverera, och den KOMMER att haverera endera dagen.
Då sitter man där och förbannar sig själv, svär eder och yttrar ord som man
inte ens visste att man kunde.
Mycket av den förlorade informationen kan man givetvis återskapa, men så
mycket är för alltid förlorat.
Visst, det kanske inte är hela världen, men visst är det tråkigt att bilder på
sitt barns första födelsedag är borta, borta är också de bilder på sista julen
med mormor....borta, för alltid raderade.
Minnet finns kvar i hjärnan, men minnen bleknar, vad skulle man inte ge för
att få tillbaka de förstärkta minnena som en bild ger? jag skulle ge mycket, tro mig.

Ja, detta är idioti, det är logik som man inte bryr sig om.
Rent ut sagt är det för jävligt, för att inte säga tragiskt att man som en tänkande
individ inte kan förutse detta.
Kanske man har insikten, men skiter i den för att man aldrig tar sig tid till att
rädda dessa viktiga dokument och bilder.
jag är en av de drabbade och har lärt mig en smärtsam läxa.
Vad har jag gjort åt detta? har jag tagit backup på min nya hårddisk? Nej!
I sann idioti fortsätter jag envist att fylla min hårddisk med nya bilder, minnen
som än en gång är dömda att gå förlorade.

Förbanna dina fiender

En lätt ångest

Vaknar upp 09.30, värmen hänger över mig och liksom hånskrattar åt mig, den örfilar mig gång på gång där jag ligger på en svettig kudde och dessa klibbiga lakan som obönhörligen försöker krama livet ur mig.
En lätt ångest kryper sig på då jag inser att jag försöker sluta röka....Cigg, MÅSTE HA CIGG!
Försöker stå emot denna mentala dödskamp och inser att det är dags att kliva upp ur sängen.

Ett klibbigt lakan klamrar sig fast på min rygg som om vi vore sammanväxta likt siamesiska tvillingar, en frustration byggs upp inom mig...behöver en cigg, behöver, men vill inte.
Tanken far genom mitt huvud att det kunde vara värre......en klen tröst konstaterar jag och drar på mig brallorna.


Längtan efter rök

Solen fullkomligt vräker sig in och har precis börjat sin dagslånga mobbing, och dess värme ger mig hårda sparkar i magen, allt jag kan göra är att andas, andas in varm luft i mina röklängtande lungor, varm luft ger ingen kick, ingen tillfredsställelse, ingen lindring, den ger bara frustration.

En fläkt i vardagsrummet snurrar frenetiskt, stressar runt den varma luften i cirklar men är på något vis en gudagåva i denna skärseld.
Fläkten är liten, en ettrig sak som heter Fasett noterar jag och blir lite förundrad över denna lilla detalj, att jag överhuvudtaget bryr mig....Ett sätt att fokusera på något annat så jag glömmer mitt sjuka röksug? ja, så är det, en försvarsmekanism i min svettiga tillvaro.
Fasett heter den jäveln, det rimmar på Nicorette, VEM DÖPTE FLÄKTEN?

Att lyckas med något i sitt liv, det är väl dags nu kan jag tro.
Lyckas, och vara lyckad, och att vara stolt över en prestation, det är dags.
Jag lovar ingen någonting, jag kan inte ens lova mig själv att jag skall lyckas i detta, jag kan bara
hoppas.
Motivation och vilja är de vapen jag har, men jag inser att det är en mäktig fiende jag står inför.
Denna fiende är dessutom allierad med en sol som med alla medel försöker få mig ur balans genom att kasta värmekaskader i mitt ansikte, dessutom är min egna kropp också allierad med mina fiender, i allt detta sviker den mig genom att svettas, hjärnan ser snällt till att abstinenserna kommer frekvent....jag är inte kung över mig själv.
Kungen heter Prince hårdpack och nu är det dags att avsätta honom.

Jag, motivation och vilja skall göra revolution, vill du haka på?

// Mats

Är ungdomarna dumma i huvudet?

De kan inte stava

Läs i forum, läs precis var du vill där dagens ungdomar skriver och du kommer att upptäcka en skrämmande sanning... De kan inte stava!
Varje gång jag ser dessa inlägg eller vad det nu kan vara så går en ilning längs ryggraden upp i nacken... Har dom inlärningssvårigheter? Är dom utvecklingsstörda? det är mina första frågor, och i sanningens namn så vet jag inte vad som hänt med dessa svenska ungdomar och förmågan att stava det svenska språket.

Finns det en orsak?

Jag ställde frågan till en lärare som fullständigt höll med om att det är en stor skillnad nu från förr.
Att det är en tragisk utveckling kan nog de flesta hålla med om, men är orsaken själva skolan och undervisningen? eller är det individen själv som bär skulden? Är det dataålderns fel? inte en blekaste aning.
Särskrivningar är mer regel än undantag och de mest enkla ord verkar vara de mest svåra att stava till.
Nu är det ju självklart inte så att detta gäller alla, men procentuellt sett så är siffran alarmerande mycket större nu än för de som föddes på 70-talet.

En teori

Teorier finns så klart, och det är att dagens ungdomar har tappat respekten för skolan, lärare och samhället i stort. Kan detta vara en orsak? Ja kanske, men som sagt, detta är en teori bland många.
Hur som helst så kan man summera detta med att säga så här:
Dagens skolungdom borde lära sig ordning och uppförande.
Mer respekt för lärare (och vuxna i övrigt)
På ren jävla svenska borde de som i gamla tider lära sig att veta hut.
Sluta chilla så förbannat och lär er ert egna språk, för det är inte svårt.

Musiken är en mångfald

En salut

Äntligen tillbaka efter en omtumlande helg i Kristianstad.
En överdos av countrymusik som kanske inte är den stil som jag går igång på.
Men i ärlighetens namn så är det på nåt vis en förlösande känsla och ett avbrott till den så urtråkiga och urvattnade untz untz untz musiken som rinner ut ur radion vareviga dag.
Att få bekanta sig med artister från olika delar av världen är ganska roligt måste jag säga.
Brinnande countrysjälar iklädda cowboyhatt, hölster och boots, det gör mig varm om hjärtat att det finns människor som lever med och för sin passion för en musikstil.
Jag lyfter min keps och saluterar er alla.

Untz untz untz musik

Jag förringar inte untz untz untz musiken, men den är skapad enbart för kommersiellt syfte, enbart för att sälja, enbart för att skapa en igenkänning för medborgarna.
Var finns själen? var finns glädjen? och var finns det unika?
Hur många artister har inte lyckats att få en "one hit wonder"? En enda untz untz untz låt, ett enda musikstycke med meningslös text men ack med en melodislinga som etsar sig fast efter 7 veckors ältande i radiobruset.
Och så klart en klatchig refräng, för utan den så funkar det inte.
Jag nedvärderar inte dagens datamusiker och deras kunskaper, jag nedvärderar inte någon som vill lyckas, oavsett vilken musiksmak de än må ha.
Jag nedvärderar ingen människa som vill tjäna pengar på sina produktioner, för så klart vill jag själv tjäna på min musik och det jag gör.
Men jag kan inte för mitt liv samsas med tanken om att det ändå är själen i musiken som gör den bra, och då talar jag enbart för min egen sak.
Själ och kärlek, budskap och känsla, det är det jag talar om, riktiga musiker med sina instrument. Är man musiker när mjukvaran i datorn är en ovärderlig partner? Jag väljer att inte svara på den frågan för att undvika vidare debatter.
Så till er alla untz untz untz kramare, ni vet inte vad ni går miste om där ute i det djupa musikhavet...sätt igång och snorkla, ni kommer granterat att hitta en egen atoll, ett vackert rev med en mångfald av underbar musik.

På återhörande / Mats

En obefogad hysteri

När blir man rasist?

Jag tycker inte om invandrare!
Sug på den meningen ett tag...........

Vad säger den meningen dig? troligtvis att den har yttrats av en rasist.
Jag är patriot! Samma sak där.
Vad och vem sätter stämpeln och bestämmer att man är rasist?
Är det invandraren, är det svensken eller är det media, kanske är det orsakat av alla
de oroligheter och konflikter i världen?
Olika svar får man beroende på vem och vilka man frågar, så det blir en svårknäckt nöt.
Jag tycker om invandrare, men inte alla, jag tycker om svenskar men inte alla... är jag då en nationalrasist?
Är jag en rasist för jag säger neger till en neger, inte om du frågar mig.
Vi kan älta dessa frågor till the bitter end, vi kommer ingen vart hur som helst.
Så frågan kvarstår -När blir man rasist?


Så smart!

Så enkelspåriga folk kan bli tack vare media.
Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt parti, det har vi hört, det har vi blivit matade med. För visst måste det vara så när media sagt det?
Nu är det en gång för alla spikat och fastslaget att så är fallet, för de har ingen annan politik att bedriva ---ut med invandrarna, det är det enda de vill, är det så?
Nej, så är inte fallet givetvis.
De medborgare som är lite nyfikna och drivna har så klart tagit reda på om det finns mer punkter i deras partipolitiska program...och visst har du det..eller? Inte?
Självklart är det så att de går till val på den stora invandrarfrågan, inget snack om den saken, för de utnyttjar den rädsla och de förutfattade meningar som vi svenskar besitter när det gäller invandringen. Tragiskt, ja, men o så sant och o så smart.
Även om SD kommer in i riksdagen så är det ingen fara på taket, ingen är väl så inkokt så man tror att varenda invandrare skall ut med nästa båt bara för de får någon mandat.
Varför denna rädsla, varför denna hysteri? Ta det bara lugnt och välkomna denna intressanta politiska fläkt som får de dammiga gardinerna att fladdra lite.
Skillnaden kommer att bli så minimal att du inte ens kommer att märka den.
Är du ändå orolig så bli aktiv och kämpa mot, gör nåt sitt inte bara och tyck, för det är vi bäst i världen på.

Krig och kärlek

Jag är kung

Betraktelserna har bara tagit sin början, mjukstart utan skandaler eller annat som
kan göra en blogg intressant, men håll ut, jag lovar att det skall komma.
Käftsmällar kommer att delas ut, välriktade och välplanerade...hårda.
Detta är min bakgård, min planhalva, min trygga vrå, jag skriver vad fan jag vill om det faller mig in, men jag gör det med finess och stil.
Ja, detta är min värld där jag är kung.


Ett sunt förnuft

I krig och kärlek är allt tillåtet! Har ni hört den förut?
Ja så klart ni har, men stämmer det?
Nej, den som tror det har säkert inte alla bestick i lådan.
I krig finns regler och lagar att följa, så även i kärlek, oskrivna lagar som är viktiga hörnstenar för att ett förhållande skall fungera.
Något som bara finns där i luften, i det undermedvetna, oftast outtalade regler som man lärt sig genom erfarenheter och sunt förnuft.
Sunt förnuft säger att man inte skall vara otrogen, den outtalade regeln säger precis samma sak.
Att gå in på vad som är otrohet är svårt, där skiljer sig åsikterna bland oss medborgare markant.
Det finns ingen tydlig linje som kan passeras, ingen klar gränsdragning, allt handlar om värderingar, respekt och tillit, något jag inte fått uppleva den sista tiden, trist, jadå, mycket. - Eller trist är fel ord, det är rent för jävligt hur en människa i ett förhållande kan trampa på för att tjäna sina egna syften.
Den ena handen vet precis vad den andra gör, att föneka det blir bara patetiskt och idiotiskt.
Nä, mina kära vänner, sunt förnuft är vad som gäller.
Avsluta det som är, innan ni kastar er in i nåt nytt, det är inte värt smärtan och obehaget som tillskrivs din partner.... visa medmänsklig respekt för någon du en gång älskade, DET är sunt förnuft.

Den svenska jämmerdalen

Svensken är flat

När missnöjet sväller i samhället, när orättvisor slår mot våra medvetanden och det man kan tycka som orättvist attackerar de svenska hemmen, då träder vi svenskar till aktion.
Med våldsamma krafter slår vi näven i köksbordet och kräker ur oss åsikter om hur det verkligen skall se ut.
Vad kan det handla om? Chockhöjda bensinpriser, elpriser eller andra stora saker som påverkar vårt dagliga liv.
Olikt våra franska vänner som går man ur huse för samma sak, milslånga barrikader av lastbilar, traktorer, cyklar, tanter med rollatorer, name it, alla ställer upp.
Det kallar jag för att visa sitt missnöje.
Under tiden sitter vi svenskar och göder IKEA med pengar med våra vid det här laget sönderslagna köksbord.

Vem är jag?

Jag tillhör gruppen människor som har ont i handen, dock har jag ännu inte lyckats slå sönder mitt köksbord i massiv furu.
Jag är född i fel tid, i fel land. Jag ville vara mannen i nicaragua, en sandinist, jag ville vara mannen i Vietmam, mannen i FNL som kämpade för att slänga ut de amerikanska imperialisterna.
Jag ville kämpa för rättigheter, rättigheten till ett liv, rätten till frihet.
Jag ville inte födas i Sverige 1968.
Inte för att jag är missnöjd med min lott i livet, jag är inte missnöjd för jag kan ta ställning om jag vill.
Det finns så mycket att kämpa för, det finns så mycket att ta ställning mot, men jag ÄR en flat svensk som väljer att gå med min onda hand.
Varför kämpar jag inte för kvinnors rättigheter i Iran? varför kämpar jag inte mot människohandel och uttnyttjande av barn? Varför?
Kanske för jag bor i jämmerdalen Sverige?