Musiken är en mångfald

En salut

Äntligen tillbaka efter en omtumlande helg i Kristianstad.
En överdos av countrymusik som kanske inte är den stil som jag går igång på.
Men i ärlighetens namn så är det på nåt vis en förlösande känsla och ett avbrott till den så urtråkiga och urvattnade untz untz untz musiken som rinner ut ur radion vareviga dag.
Att få bekanta sig med artister från olika delar av världen är ganska roligt måste jag säga.
Brinnande countrysjälar iklädda cowboyhatt, hölster och boots, det gör mig varm om hjärtat att det finns människor som lever med och för sin passion för en musikstil.
Jag lyfter min keps och saluterar er alla.

Untz untz untz musik

Jag förringar inte untz untz untz musiken, men den är skapad enbart för kommersiellt syfte, enbart för att sälja, enbart för att skapa en igenkänning för medborgarna.
Var finns själen? var finns glädjen? och var finns det unika?
Hur många artister har inte lyckats att få en "one hit wonder"? En enda untz untz untz låt, ett enda musikstycke med meningslös text men ack med en melodislinga som etsar sig fast efter 7 veckors ältande i radiobruset.
Och så klart en klatchig refräng, för utan den så funkar det inte.
Jag nedvärderar inte dagens datamusiker och deras kunskaper, jag nedvärderar inte någon som vill lyckas, oavsett vilken musiksmak de än må ha.
Jag nedvärderar ingen människa som vill tjäna pengar på sina produktioner, för så klart vill jag själv tjäna på min musik och det jag gör.
Men jag kan inte för mitt liv samsas med tanken om att det ändå är själen i musiken som gör den bra, och då talar jag enbart för min egen sak.
Själ och kärlek, budskap och känsla, det är det jag talar om, riktiga musiker med sina instrument. Är man musiker när mjukvaran i datorn är en ovärderlig partner? Jag väljer att inte svara på den frågan för att undvika vidare debatter.
Så till er alla untz untz untz kramare, ni vet inte vad ni går miste om där ute i det djupa musikhavet...sätt igång och snorkla, ni kommer granterat att hitta en egen atoll, ett vackert rev med en mångfald av underbar musik.

På återhörande / Mats

En obefogad hysteri

När blir man rasist?

Jag tycker inte om invandrare!
Sug på den meningen ett tag...........

Vad säger den meningen dig? troligtvis att den har yttrats av en rasist.
Jag är patriot! Samma sak där.
Vad och vem sätter stämpeln och bestämmer att man är rasist?
Är det invandraren, är det svensken eller är det media, kanske är det orsakat av alla
de oroligheter och konflikter i världen?
Olika svar får man beroende på vem och vilka man frågar, så det blir en svårknäckt nöt.
Jag tycker om invandrare, men inte alla, jag tycker om svenskar men inte alla... är jag då en nationalrasist?
Är jag en rasist för jag säger neger till en neger, inte om du frågar mig.
Vi kan älta dessa frågor till the bitter end, vi kommer ingen vart hur som helst.
Så frågan kvarstår -När blir man rasist?


Så smart!

Så enkelspåriga folk kan bli tack vare media.
Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt parti, det har vi hört, det har vi blivit matade med. För visst måste det vara så när media sagt det?
Nu är det en gång för alla spikat och fastslaget att så är fallet, för de har ingen annan politik att bedriva ---ut med invandrarna, det är det enda de vill, är det så?
Nej, så är inte fallet givetvis.
De medborgare som är lite nyfikna och drivna har så klart tagit reda på om det finns mer punkter i deras partipolitiska program...och visst har du det..eller? Inte?
Självklart är det så att de går till val på den stora invandrarfrågan, inget snack om den saken, för de utnyttjar den rädsla och de förutfattade meningar som vi svenskar besitter när det gäller invandringen. Tragiskt, ja, men o så sant och o så smart.
Även om SD kommer in i riksdagen så är det ingen fara på taket, ingen är väl så inkokt så man tror att varenda invandrare skall ut med nästa båt bara för de får någon mandat.
Varför denna rädsla, varför denna hysteri? Ta det bara lugnt och välkomna denna intressanta politiska fläkt som får de dammiga gardinerna att fladdra lite.
Skillnaden kommer att bli så minimal att du inte ens kommer att märka den.
Är du ändå orolig så bli aktiv och kämpa mot, gör nåt sitt inte bara och tyck, för det är vi bäst i världen på.

Krig och kärlek

Jag är kung

Betraktelserna har bara tagit sin början, mjukstart utan skandaler eller annat som
kan göra en blogg intressant, men håll ut, jag lovar att det skall komma.
Käftsmällar kommer att delas ut, välriktade och välplanerade...hårda.
Detta är min bakgård, min planhalva, min trygga vrå, jag skriver vad fan jag vill om det faller mig in, men jag gör det med finess och stil.
Ja, detta är min värld där jag är kung.


Ett sunt förnuft

I krig och kärlek är allt tillåtet! Har ni hört den förut?
Ja så klart ni har, men stämmer det?
Nej, den som tror det har säkert inte alla bestick i lådan.
I krig finns regler och lagar att följa, så även i kärlek, oskrivna lagar som är viktiga hörnstenar för att ett förhållande skall fungera.
Något som bara finns där i luften, i det undermedvetna, oftast outtalade regler som man lärt sig genom erfarenheter och sunt förnuft.
Sunt förnuft säger att man inte skall vara otrogen, den outtalade regeln säger precis samma sak.
Att gå in på vad som är otrohet är svårt, där skiljer sig åsikterna bland oss medborgare markant.
Det finns ingen tydlig linje som kan passeras, ingen klar gränsdragning, allt handlar om värderingar, respekt och tillit, något jag inte fått uppleva den sista tiden, trist, jadå, mycket. - Eller trist är fel ord, det är rent för jävligt hur en människa i ett förhållande kan trampa på för att tjäna sina egna syften.
Den ena handen vet precis vad den andra gör, att föneka det blir bara patetiskt och idiotiskt.
Nä, mina kära vänner, sunt förnuft är vad som gäller.
Avsluta det som är, innan ni kastar er in i nåt nytt, det är inte värt smärtan och obehaget som tillskrivs din partner.... visa medmänsklig respekt för någon du en gång älskade, DET är sunt förnuft.

Den svenska jämmerdalen

Svensken är flat

När missnöjet sväller i samhället, när orättvisor slår mot våra medvetanden och det man kan tycka som orättvist attackerar de svenska hemmen, då träder vi svenskar till aktion.
Med våldsamma krafter slår vi näven i köksbordet och kräker ur oss åsikter om hur det verkligen skall se ut.
Vad kan det handla om? Chockhöjda bensinpriser, elpriser eller andra stora saker som påverkar vårt dagliga liv.
Olikt våra franska vänner som går man ur huse för samma sak, milslånga barrikader av lastbilar, traktorer, cyklar, tanter med rollatorer, name it, alla ställer upp.
Det kallar jag för att visa sitt missnöje.
Under tiden sitter vi svenskar och göder IKEA med pengar med våra vid det här laget sönderslagna köksbord.

Vem är jag?

Jag tillhör gruppen människor som har ont i handen, dock har jag ännu inte lyckats slå sönder mitt köksbord i massiv furu.
Jag är född i fel tid, i fel land. Jag ville vara mannen i nicaragua, en sandinist, jag ville vara mannen i Vietmam, mannen i FNL som kämpade för att slänga ut de amerikanska imperialisterna.
Jag ville kämpa för rättigheter, rättigheten till ett liv, rätten till frihet.
Jag ville inte födas i Sverige 1968.
Inte för att jag är missnöjd med min lott i livet, jag är inte missnöjd för jag kan ta ställning om jag vill.
Det finns så mycket att kämpa för, det finns så mycket att ta ställning mot, men jag ÄR en flat svensk som väljer att gå med min onda hand.
Varför kämpar jag inte för kvinnors rättigheter i Iran? varför kämpar jag inte mot människohandel och uttnyttjande av barn? Varför?
Kanske för jag bor i jämmerdalen Sverige?

I begynnelsen.....

Klara färdiga gå

En försiktig men nödvändig plan, rent personligt är att börja blogga.
Har så klart varit motståndare till detta och fnyst åt alla dessa ordbajsare
som med alla medel skall synliggöra sig själva.
Jaja, inget ont om dessa människor, nu är jag själv där för att dela med mig av
mina illusioner och betraktelser.


Våga vara dig själv

Inte många som vågar det, det göms så mycket bakom olika masker
och fasader, det byggs luftslott där det ena slottet efter det andra skall vara flottare, större och lyxigare.
Dagen kommer då någon genomskådar, kryper dig in på skinnet och blottlägger det som är ditt egentliga jag. Det kan i sig vara ett pinsamt tillfälle om man med alla stående medel ändå försöker upprätthålla de spillror till mask som gått sönder.
För att gå med både heder och ära i behåll, var bara dig själv.
Nä, jag kan inte påstå att jag är mig själv i alla lägen, alla har vi en mask, en fasad att gömma sig bakom, det finns så klart en del undantag, men jag känner ingen.
Jag är ändå stolt över att vara den jag är, för jag är unik, ingen är som jag, om jag inte försöker vara någon annan, men dit har jag inte kommit än och skall heller inte så göra.

Allt har ett slut och en början

Mycket vatten har runnit under broarna sen jag föddes 1968, vem blev jag? vad blev jag?
Ingen idé att grubbla eller gräva ned sig i det, det är bara att konstatera att någonstans på vägen blev jag den jag är.
Vem ska man tacka? Mor och far? skolan? vännerna? Jag tror att alla har en del i detta, någon eller några mer, men ändå, alla är inblandade.
Förändringar är till godo, och livet är en enda lång kunskapsjakt, en jakt på att förverkliga sig själv genom andra.
Men någon gång tar detta slut, vare sig man vill eller inte, vi dör.
Vilken nytta har man då av alla intryck? alla motgångar, all glädje och alla tårar.
Kanske kan vi ta med oss detta till vårt nästa liv, där vi fortsätter precis i samma spår som vi en gång började detta livet? Nya masker, nya fasader och nya luftslott.
Och akta er vilket flott slott jag skall bygga då / Mats