Åsikter hit och dit!

En riksdag på dagisnivå

Inte i något sammanhang har jag stött på en bra debatt,
varken i forum på internet, gammelmedia (tidningar),
radio/tv, så inte på bussar eller i soffan i vardagsrummet.
Ordbajsande och fanatiskt ställningstagande är endast
det jag mött, och visst, jag ska inte säga att jag gått mot
strömmen jag heller utan frenetiskt klamrat mig fast i
mina fördomsfulla åsikter.
Det handlar om den svenska mångkulturen och integrationen.
För att påbörja det hela så handlar det om ett ordkrig där
åsikter om hur fördelar bryter ned nackdelar och tvärtom.
Inga raka svar, bara denna jävla försvarsmekanism med
klyschiga svar på lika klyschiga påståenden.
Då våra folkvalda politiker skall vara proffessionella i debatter
så är det enda de kan få ur sig personangrepp, undvikande
svar (om man får kalla det svar) och ett ständigt bollande
av ord och termer.
En krigslist av stora mått, men en dålig sådan då den är så
förutsägbar och tråkig.
Våra politiker borde lära sig att vara raka och ärliga.

Bajsmedia 

Media i alla dess former är inte ett dugg bättre, istället för
att sakligt utvärdera, så tar de helt resolut ställning mot eller för.
Enligt mig är det tragiskt, helt enkelt tragiskt.
Media fokuserar på fel saker, som exempel när det gäller SD.
Inget annat är intressant med SD förutom den rasism dom sprider.
Inget är intressant med SD förutom de nazistiska kopplingar de har.
Hallå mediaSverige!!!! vad har hänt med journalistiken?
Ja, och jag menar den RIKTIGA journalistiken, den oberoende
och granskande arten.
Det vi läser i våra aftonblaskor är bara skit, inte mer att säga om det.
jag får väl bara acceptera och söka mig andra tidsskrifter som inte
tar ställning helt enkelt.
Vidare är det rätt så intressant att SD enligt media, och majoriteten
av det svenska folket tycker att det där packet är högerextremister.
Jag kan bara konstatera att även här yttras alltför mycket i
en tragisk okunskap.
Definitionen på högerextrem tror jag inte många vet.
Men att uttala ordet, ja det kan de flesta i sin stora okunskap.


Sverige går en dyster framtid till mötes

Med en regering som i stort sett skiter vårt lands framtid och
utan att blinka säljer ut våra bolag, tragik!
Svensk Bilprovning och Posten är bara två.
Tillsammans med andra bolag räknar regeringen med att en
försäljning skall inbringa runt 100 miljarder till statskassan.
Vad kan man säga om detta? BRA JOBBAT IDIOTER!
Jag förstår att de måste ha in kapital då t.ex deras jobbpolitik
och lönepolitik inte är riktigt bra.
Tilläggas skall även avskaffandet av skatter som gynnar
de som redan äger.
Om pengar ges så måste de tas, och varifrån tar de då kapitalet?
Jo, genom utförsäljning av våra statliga bolag.
Ännu en gång: BRA JOBBAT IDIOTER.!
Vad har detta för effekt på vårt land i framtiden?
Svårt att säga, men eftersom jag är en fanatisk åsiktare i min
egna sak så är jag övertygad om att detta är katastrof.

Gubbe och spelberoende!

Månader av mitt liv

WOW, LoL, DotA, o.s.v, det finns en sjö, för att inte säga ett hav av
olika spel som lockar människor världen runt att spendera både
pengar och tid, kanske mest då tid i en omfattning som är svår att
överskåda.
Ja, jag har spelat, och nu snackar vi spelat, jag vet inte exakt hur
många timmar som gått åt till detta, det är kanske fel att prata om
timmar, eller ens om dagar, vi snackar veckor, månader av
effektiv speltid.
Månader av försummelse, månader av verklighetsflykt
och jag vet faktiskt inte om jag ska våga säga månader av helt
meningslöst bortkastande av mitt liv.
Saken kan ses på två olika håll, det är kanske inte meningslöst på
så sätt att jag har träffat nya vänner, och det i min egna ålder!!
Ja, det är faktiskt lite uppseendeväckande att medborgare i min
ålder (42) lägger sin fritid på detta onlinespelande.
Oftast är det så att man får en förfrågan om ålder, och många
gånger har jag dragit mig för att svara alls, en tystnad följt av ett
försök att få personen att fokusera på helt andra saker i spelet.
De gångerna jag ärligt svarat så kommer reaktionerna
av dessa karaktärer:

- OJ! Coolt med nån så gammal.
Eller:
- Hahaha, skojar du?
Eller:
- Hallå, du kunde ju vara min farsa!

Ja, och åldersmässigt skulle jag kunna vara deras farsa
då deras ålder oftast ligger runt 14-16 år.


Ett beroende

Jag har tagit mitt förnuft till fånga och helt slutat med att
spela wow, känslan av att en stor sten tagits bort från
mina axlar infann sig ganska omgående.
Men likt att försöka bli av med ett nikotinberoende så kom
abstinensen smygande.. man vill logga in, ja, bara för att
titta, inte ska man spela inte, eller hur!, nähä, att bara titta
innebär 4 timmars farmande, jo, jag lovar.
Men som sagt, nu är jag "ren" och abstinensen är som
bortflugen!

LoL, är ett väldigt skoj spel, äsch, okej, jag erkänner.
I kölvattnet av att jag slutat spela wow så kom jag då i
kontakt med LoL, ett väldigt kul spel, helt olikt wow,
förutom liiiite BG-känsla, men fördelen är att varje match
"bara" tar mellan 30-50 minuter, och inget spel där
i alla fall jag får den där "vill spela mer hysterin", nä, en
match sen är det bra.
Alltså ingen jag skulle kunna bli beroende av.

not. (LoL är förkortningen av spelet League of Legends)

Så, trots att man är gammal gubbe, eller för den delen tant,
så är det faktiskt lika kul att spela onlinespel vid 42 som
det är att spela vi 16.

Keep gaming gubbs och tants :-D

Denna jävla tröskel

Du är en träl

Vad är värst, ensamheten eller tvåsamheten?
För vissa medborgare är ensamheten tillvaron som
kan jämställas med vistelsen i renaste helvetet.
Men även tvåsamheten kan vara vistelsen på samma
plats, allt beroende på hur man vill ha det.
Ensamheten i en tvåsamhet är fullt lika påtaglig och
hemsk som den kan vara i något annat fall.

För att inte gå alltför djupt in i detta träsk så väljer
jag att prata om ensamheten utanför ett förhållande,
och i tvåsamheten i ett förhållande.
Alltför många gånger har jag hört medborgare klaga
över sin situation i ett förhållande, ja, jag har själv varit
en av dom som inte trivts i tvåsamheten, men det skall
i sanning sägas att det var bra längsedan.
Nu är tillvaron en helt annan för min del.
I ärlighetens namn, vem försöker man lura i sina försök
att inbilla sig att det blir bättre med tiden, vem försöker
man lura att man egentligen har det bra.
Ja, det som är bra är tryggheten, man vet vad man har,
och vem man har vid sin sida, i sanning en trygghet.
Men vad är trygghet om man inte är nöjd med livet?
Vad är tryggheten värd när man inte kan förverkliga
sig själv och är träl i sin egen verklighet.
Alltför många accepterar den roll och de roller man har
i ett förhållande, även om lågan är nära döden.


Bryt dig loss

Varför vågar man inte ta steget över tröskeln? varför
vågar man inte säga de förlösande orden, att göra sig fri
och få ny luft under sina vingar?.
Ja, steget ÄR stort, man vill inte såra, man är rädd för
det nya.
I ensamheten är det ingen större skillnad mer än att man
inte har någon partner att ta hänsyn till, ingen annan att
såra, ingen annan, bara sig själv.
Är det så svårt att bryta sig ur ensamheten? ja, för en del
är det en prövning som är alltför stor och övermäktig.
Orsakerna är oändliga, allt från självförtroende till ren lathet.
Men jag tror att om man bara vågar, om man bara ger sig fan
på att man inte skall fortsätta på samma dammiga livsväg så
gäller det att vidga sin blick och söka nya lösningar.
Kontroversiella eller inte, det spelar ingen roll, huvudsaken
är väl ändå att man tar steget över den där jävla tröskeln.

Vill inte gå in på existensiella frågor, men anta att du bara
lever en gång, här och nu, är det då inte rimligt att göra nåt
bra av det korta liv du har?
Handen på hjärtat medborgare, vilket av dessa alternativ
passar in på dig idag, och vad vill du göra?

Fyller du dina dagar med liv, eller fyller du livet med dagar?

/ Mats

Logiskt tänkande

Ren idioti

Jag har kommit till en punkt i livet där jag inser att logiskt tänkande
inte hör hemma i min vardag, jag kan till och med sträcka mig så långt
och våga påstå att jag ibland är en idiot.
Den forna förmågan med konsekvenstänkande är som bortblåst.
Att man med tiden blir visare stämmer i vissa avseenden, men i detta fall
som jag strax skall redogöra för er, så kan jag bara bocka och buga mig
inför kalla fakta, tänkandet sträcker sig inte längre än längden på könshåret.

De flesta människor äger idag en dator.
Användningsområdet är nästintill obegränsat, allt från spel till skapande av
musik eller grafik genom enbart surfande eller kommunikation, name it.
Den gemensamma nämnaren är information som vi sparar på hårddiskarna.
Och det är här som idiotin och det logiska tänkandet tar slut för de flesta.
Vilka enorma mängder av bilder, skapade dokument och annan viktig info
lagras inte där?
Vi kan vara eniga om att det är massor av ettor och nollor.
Hur som helst, handen på hjärtat, hur många gånger ser man till att säkra
informationen på skiva, USB eller annat sätt?


Haveri

Det logiska här är ju att inget varar för evigt, en hårddisk är en förbrukningsvara
som när som helst kan haverera, och den KOMMER att haverera endera dagen.
Då sitter man där och förbannar sig själv, svär eder och yttrar ord som man
inte ens visste att man kunde.
Mycket av den förlorade informationen kan man givetvis återskapa, men så
mycket är för alltid förlorat.
Visst, det kanske inte är hela världen, men visst är det tråkigt att bilder på
sitt barns första födelsedag är borta, borta är också de bilder på sista julen
med mormor....borta, för alltid raderade.
Minnet finns kvar i hjärnan, men minnen bleknar, vad skulle man inte ge för
att få tillbaka de förstärkta minnena som en bild ger? jag skulle ge mycket, tro mig.

Ja, detta är idioti, det är logik som man inte bryr sig om.
Rent ut sagt är det för jävligt, för att inte säga tragiskt att man som en tänkande
individ inte kan förutse detta.
Kanske man har insikten, men skiter i den för att man aldrig tar sig tid till att
rädda dessa viktiga dokument och bilder.
jag är en av de drabbade och har lärt mig en smärtsam läxa.
Vad har jag gjort åt detta? har jag tagit backup på min nya hårddisk? Nej!
I sann idioti fortsätter jag envist att fylla min hårddisk med nya bilder, minnen
som än en gång är dömda att gå förlorade.

Förbanna dina fiender

En lätt ångest

Vaknar upp 09.30, värmen hänger över mig och liksom hånskrattar åt mig, den örfilar mig gång på gång där jag ligger på en svettig kudde och dessa klibbiga lakan som obönhörligen försöker krama livet ur mig.
En lätt ångest kryper sig på då jag inser att jag försöker sluta röka....Cigg, MÅSTE HA CIGG!
Försöker stå emot denna mentala dödskamp och inser att det är dags att kliva upp ur sängen.

Ett klibbigt lakan klamrar sig fast på min rygg som om vi vore sammanväxta likt siamesiska tvillingar, en frustration byggs upp inom mig...behöver en cigg, behöver, men vill inte.
Tanken far genom mitt huvud att det kunde vara värre......en klen tröst konstaterar jag och drar på mig brallorna.


Längtan efter rök

Solen fullkomligt vräker sig in och har precis börjat sin dagslånga mobbing, och dess värme ger mig hårda sparkar i magen, allt jag kan göra är att andas, andas in varm luft i mina röklängtande lungor, varm luft ger ingen kick, ingen tillfredsställelse, ingen lindring, den ger bara frustration.

En fläkt i vardagsrummet snurrar frenetiskt, stressar runt den varma luften i cirklar men är på något vis en gudagåva i denna skärseld.
Fläkten är liten, en ettrig sak som heter Fasett noterar jag och blir lite förundrad över denna lilla detalj, att jag överhuvudtaget bryr mig....Ett sätt att fokusera på något annat så jag glömmer mitt sjuka röksug? ja, så är det, en försvarsmekanism i min svettiga tillvaro.
Fasett heter den jäveln, det rimmar på Nicorette, VEM DÖPTE FLÄKTEN?

Att lyckas med något i sitt liv, det är väl dags nu kan jag tro.
Lyckas, och vara lyckad, och att vara stolt över en prestation, det är dags.
Jag lovar ingen någonting, jag kan inte ens lova mig själv att jag skall lyckas i detta, jag kan bara
hoppas.
Motivation och vilja är de vapen jag har, men jag inser att det är en mäktig fiende jag står inför.
Denna fiende är dessutom allierad med en sol som med alla medel försöker få mig ur balans genom att kasta värmekaskader i mitt ansikte, dessutom är min egna kropp också allierad med mina fiender, i allt detta sviker den mig genom att svettas, hjärnan ser snällt till att abstinenserna kommer frekvent....jag är inte kung över mig själv.
Kungen heter Prince hårdpack och nu är det dags att avsätta honom.

Jag, motivation och vilja skall göra revolution, vill du haka på?

// Mats

Är ungdomarna dumma i huvudet?

De kan inte stava

Läs i forum, läs precis var du vill där dagens ungdomar skriver och du kommer att upptäcka en skrämmande sanning... De kan inte stava!
Varje gång jag ser dessa inlägg eller vad det nu kan vara så går en ilning längs ryggraden upp i nacken... Har dom inlärningssvårigheter? Är dom utvecklingsstörda? det är mina första frågor, och i sanningens namn så vet jag inte vad som hänt med dessa svenska ungdomar och förmågan att stava det svenska språket.

Finns det en orsak?

Jag ställde frågan till en lärare som fullständigt höll med om att det är en stor skillnad nu från förr.
Att det är en tragisk utveckling kan nog de flesta hålla med om, men är orsaken själva skolan och undervisningen? eller är det individen själv som bär skulden? Är det dataålderns fel? inte en blekaste aning.
Särskrivningar är mer regel än undantag och de mest enkla ord verkar vara de mest svåra att stava till.
Nu är det ju självklart inte så att detta gäller alla, men procentuellt sett så är siffran alarmerande mycket större nu än för de som föddes på 70-talet.

En teori

Teorier finns så klart, och det är att dagens ungdomar har tappat respekten för skolan, lärare och samhället i stort. Kan detta vara en orsak? Ja kanske, men som sagt, detta är en teori bland många.
Hur som helst så kan man summera detta med att säga så här:
Dagens skolungdom borde lära sig ordning och uppförande.
Mer respekt för lärare (och vuxna i övrigt)
På ren jävla svenska borde de som i gamla tider lära sig att veta hut.
Sluta chilla så förbannat och lär er ert egna språk, för det är inte svårt.

Musiken är en mångfald

En salut

Äntligen tillbaka efter en omtumlande helg i Kristianstad.
En överdos av countrymusik som kanske inte är den stil som jag går igång på.
Men i ärlighetens namn så är det på nåt vis en förlösande känsla och ett avbrott till den så urtråkiga och urvattnade untz untz untz musiken som rinner ut ur radion vareviga dag.
Att få bekanta sig med artister från olika delar av världen är ganska roligt måste jag säga.
Brinnande countrysjälar iklädda cowboyhatt, hölster och boots, det gör mig varm om hjärtat att det finns människor som lever med och för sin passion för en musikstil.
Jag lyfter min keps och saluterar er alla.

Untz untz untz musik

Jag förringar inte untz untz untz musiken, men den är skapad enbart för kommersiellt syfte, enbart för att sälja, enbart för att skapa en igenkänning för medborgarna.
Var finns själen? var finns glädjen? och var finns det unika?
Hur många artister har inte lyckats att få en "one hit wonder"? En enda untz untz untz låt, ett enda musikstycke med meningslös text men ack med en melodislinga som etsar sig fast efter 7 veckors ältande i radiobruset.
Och så klart en klatchig refräng, för utan den så funkar det inte.
Jag nedvärderar inte dagens datamusiker och deras kunskaper, jag nedvärderar inte någon som vill lyckas, oavsett vilken musiksmak de än må ha.
Jag nedvärderar ingen människa som vill tjäna pengar på sina produktioner, för så klart vill jag själv tjäna på min musik och det jag gör.
Men jag kan inte för mitt liv samsas med tanken om att det ändå är själen i musiken som gör den bra, och då talar jag enbart för min egen sak.
Själ och kärlek, budskap och känsla, det är det jag talar om, riktiga musiker med sina instrument. Är man musiker när mjukvaran i datorn är en ovärderlig partner? Jag väljer att inte svara på den frågan för att undvika vidare debatter.
Så till er alla untz untz untz kramare, ni vet inte vad ni går miste om där ute i det djupa musikhavet...sätt igång och snorkla, ni kommer granterat att hitta en egen atoll, ett vackert rev med en mångfald av underbar musik.

På återhörande / Mats